Att vara omringad av naturen, rådjur, skog. Stå i mitten av fältet nedanför vårt hem och andas in den friska luften (trots att pollen redan nu börjat göra sig känt) är en vacker syn och upplevelse. Men så fort man slår på nyheterna så ser man bara mörker och krig som vi människor skapat för oss själva och andra människor i vårt samhälle och vår värld. Det får en som troende att verkligen behöva påminna sig själv om att allting löser sig och att Gud redan har talat om för oss att allt detta skulle hända. Och att ge all sin oro till honom så att man kan få känna lugnet som han ger tillbaka.
Det är en kamp och mycket lättare sagt än gjort. För mig hjälper det att ha folk runt omkring sig som är troende, att ha en kyrka där man kan prata med människor och där man kan bära varandras bördor.
Jag ser på mina oskyldiga barn som springer i skogen och hoppar på stockar och stenar, skrattar när dem ramlar och letar pinnar. Hunden som kollar nyfiket på rådjurens varje steg och inspekterar deras lukter. Allt det får mig att vilja sätta mig på en sten och i tårar be för den världen vi lever i. Be för att ljuset ska ta över allt. Be för lycka. Be för att fler barn ska springa omkring som mina gör.
Låt oss alla ta en extra bön för inte bara Sverige men hela världen ikväll innan vi går och lägger oss. Precis som det är menat att vi ska göra. På samma sätt som Aron stod mellan de levande och döda. På sättet som det är vårt jobb att vara världens ljus.
– Vi som är starka är skyldiga att hjälpa de svaga med deras bördor och får inte tänka på oss själva. Vi skall var och en tänka på vår nästa, på vad som är gott och bygger upp. – Romarbevet 15:1-2